Välkommen till Wang Leyuns värld!

 
 

Under Jindynastin levde en man i Wulingbergen, som förtjänade sitt uppehälle som fiskare. Vid ett tillfälle när han rodde uppför floden längre än vanligt, kom han till en dunge med blommande persikoträd. Den sträckte sig utmed bägge stränderna, som var fulla av nedfallna kronblad. Fiskaren blev nyfiken och fortsatte. Träden tog slut vid flodens källa, där han stötte på ett berg med en smal mynning till en passage. Han lämnade båten och tog sig in i öppningen. Efter ett tag kom han fram till en öppning i berget på andra sidan och där visade det sig ligga ett slättland med vackra hus, bördiga fält, vackra dammar, mullbärsträd och bambudungar. Män och kvinnor rörde sig runt eller arbetade på fälten i samma sorts kläder som de andra. Alla verkade lyckliga.

Människorna blev förvånade över att se fiskaren och frågade honom varifrån han kom. Han blev väl mottagen och inbjuden att äta, och folk från andra byar kom för att intervjua honom. De berättade för honom att deras förfäder flytt till denna isolerade plats undan kaoset under Qindynastin och att sedan dess ingen hade haft kontakt med omvärlden. De visade sig inte ha kännedom om vare sig Jindynastin, än mindre om kungariket Wei eller om Handynastin. De var nyfikna när han i detalj berättade om vad som hänt i omvärlden. Efter flera dagar tackade han farväl. Då bad honom några bybor att inte berätta om deras land.

Fiskaren återvände genom tunneln i berget, fann sin båt och återvände samma väg som han kommit och lämnade också markeringar efter sig för att kunna återfinna vägen.

Han begav sig till länshuvudstaden och berättade för styresmannen vad han hade upplevt. Denne skickade ut en underställd att tillsammans med fiskaren hitta platsen, men de hittade inte dit.

Senare fick Liu Zhiji från Nanyang, en lärd man, kännedom om berättelsen om detta Shangri-La och planerade att göra ett besök. Han dog dock innan han hann komma iväg, och sedan dess har ingen någonsin letat efter dalen.

                                                                            av Tao Yuanming som levde mellan 365 och 427 under Jindynastin.

晉太元中,武陵人捕魚為業,緣溪行,忘路之遠近。忽逢桃花林,夾岸數百步,中無雜樹,芳草鮮美,落英繽紛,漁人甚異之。複前行,欲窮其林。林盡水源,便得一山,山有小口,仿佛若有光,便舍船從口入。初極狹,才通人,複行數十步,豁然開朗。土地平曠,屋舍儼然,有良田美池桑竹之屬。阡陌交通,雞犬相聞。其中往來種作,男女衣著,悉如外人。黃發垂髫,並怡然自樂。見漁人,乃大驚,問所從來。具答之。便要還家,設酒殺雞作食。村中聞有此人,鹹來問訊。自雲先世避秦時亂,率妻子邑人來此絕境,不復出焉,遂與外人間隔。問今是何世,乃不知有漢,無論魏晉。此人一一為具言所聞,皆歎惋。餘人各複延至其家,皆出灑食。停數日,辭去。此中人語雲,不足為外人道也。既出,得其船,便扶向路,處處志之。及郡下,詣太守說如此。太守即遣人隨其往,尋向所志,遂迷不復得路。南陽劉子驥,高尚士也,聞之,欣然規往,未果。尋病終。後遂無問津者。

Persikoblomskällan (桃花源記)